Förstår mig verkligen inte på människor "vänner" som tror att de kan komma tillbaka i ens liv som om ingenting har hänt? Då de behöver endast någonting? Men nej, jag har tur som vet vilka min riktiga vänner är. De är få men det mest värdefulla i mitt liv. De var de som skickade "Hur mår du""Vad gör du" -sms i juggan. Simpla men omtänksamma sms. Det är de jag umgås med VARJE DAG. DET är mina vänner. Inte du som kommer efter hundra år tillbaka. Och kallar mig "älskling" Ha, vilket skämt.

Patetiskt!